.

Update: Ett svar till Som's älskling's kommentar: Du vet att du är inkluderad i "vänner"-kategorin, eller i delen fyllesnack utanför chabbes :)

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jag trivs här. Jag älskar värmen och jag älskar det här landet. Jag njuter varje dag av att se nya saker jag aldrig sett tidigare och jag mår bra.

Men det finns många dagar som just denna som jag bara önskar att jag vore hemma i sverige, hemma i "tråkiga"  Nässjö. Även om jag känner mig hemma här i Barcelona, så finns det så mycket som jag saknar och ibland gör det riktigt ont att inte kunna ta bilen och åka bort till någon, knacka på och våldgästa. Sitta i någons kök och bara prata ut...
Ibland gör det riktigt ont att inte kunna ha mamma tjatandes i ryggen på en. Trots att det är hur jobbigt som helst så saknar jag det.. Jag saknar helt enkelt och boksavligt talat hem vissa dagar.


Hemma en fredagkväll. Har varken energi eller humör för att dansa & dricka en hel natt.

Det som gör att jag känner så är nog mest för att jag har abslout inga problem med att skaffa vänner här nere, men dom flesta är egentligen bara ytliga relationer man har, med tanke på att man bara träffas ute på fester och nattklubbar.
Det är aldrig folk man umgås med på fritiden och jag saknar någon att prata med som jag känt länge och som har känt mig länge och som vet vem jag är, hur jag tänkter, hur jag känner och inte dömmer mig för mina konstiga åsikter och tankar. Någon som avslutar mina meningar och någon som jag kan prata minnen och problem med.

Jag saknar spontana dagar, då man går till Elsies och tar en fika som en kaffe och vanilj-bulle. Jag saknar att trampa in på bryggeriet i mina mjukisbyxor och hoppas på att hitta någon man känner där, som man kan prata skit med en timme innan man åker hem igen. Jag saknar filmkvällar och jag saknar sena nätter på Statoil med kaffe. Jag saknar att springa runt på skit-tråkiga hotellet och bara träffa och se folk som Jag känner! Jag saknar att fyllekäka pizza på Chabbes efter hotellet. Jag saknar mitt rum, min säng, vårt hus och att köra bil !

Självklart har jag Phatt och Alvaro utan problem, men dom har egentligen ingen aning om mitt liv tidigare hemma i sverige. Det kan säkerligen vara bra på ett sätt, men jag är så trött på att berätta om saker som har hänti mitt liv.

Istället vill jag kunna dela minnen med någon och påbörja en mening som "Kom du ihåg när VI var...?" istället för "Well, one time when I was..."  Jag är trött på att träffa nya människor och behöva berätta vem jag är, vart jag kommer ifrån och vad jag gör i spanien. Jag vill kunna träffa en polare och bara vara uppdaterad på personens liv och då räcker det tyvärr inte med att ha bara mina roomies eller pojkvän. Jag har så mycket som jag behöver prata av mig och jag vill bara ha en polare som ligger i min säng, precis som jag gör nu, där vi kan ligga uppe halva natten i pyjamas och bara prata, prata, prata och prata.

Dessutom har jag oxå blivit trött på att vara "svensken" eller "la chinita", bland alla spanjorer. Då jag inte hänger med 100% procent i en konversation, så är jag så trött på att inte kunna uttrycka mig på det sättet som jag vill. Jag har har börjat tappa fokus på att hela tiden på att vara 100 % fokuserad på vad folk säger till mig. Det tar mycket att hjärnan att hela tiden behöva tänka klart för att lyssna på någon och ibland bara kopplar jag bort allt och nickar för att jag inte orkar..
Jag saknar att prata svenska och utrycka mig på de olika, konstiga och mest fula sätten som jag gör.

Jag saknar min familj och mina vänner.

Jag saknar framförallt mina systrar och Simone. Att Nipa är gravid nu och inte kunna få vara med i hennes första graviditet känns ruttet rent ut sagt. Jag vill se hur hennes mage växer och hur hon förändras sakta men säkert till en mamma. Jag saknar Nisa något så grymt, pratstunder som den senaste gången i trappan utanför huset i eftermiddagsolen. Prata och dela tid med sina systar. Jag saknar självklart min systerdotter. Jag vill vara med i hennes bus och jag älskar att vara moster till denna lilla skitunge som bara växer och blir strörre och större.


Nipa, Simone, Nisa & jag. Mina systrar & min systerdotter.

Jag saknar mamma och pappa. Jag vill veta hur dom mår och jag vill bo hemma, så jag har dom runt om mig. Jag vill bråka med mamma och skratta åt henne med pappa. Jag vill dela soffa med pappa och låta han få zappa på tvn.


Mamma & Pappa.

Jag saknar mina vänner något som grymt. Nicko och hennes kloka tankar och råd, samt bittra och sura humör gör mig glad. Jag saknar att snacka kärlek med Hanna, om män och deras värld och jag saknar att bli full med Hanna och rocka loss på dansgolvet. Jag önskar att Madde var här nere och delade även sommaren 2009 med mig. Jag vill vara med och se Mickas lilla nyfödda som hon får i Juni, jag vill sitta på hennes altan i den svenska sommaren och gulla med en nyfödd bebis. Jag saknar framförallt Aleksandra, min andra själ som jag enbart har träffat 2 KVÄLLAR på 1 år.

Jag vill veta hur alla mår, vad alla gör nu förtiden?
Vardagen, festerna, problemen, deprissionerna, kärlekskänslor eller krossade hjärtan.

Ibland känner jag mig så liten och ensam och så långt långt bort ifrån er.. Jag saknar er så det gör ont.


Mina käraste.


Min Hanna - Du anar inte hur mycket jag längtar tills du kommer ner!
Att sitta på en uteservering i ett varmt Barca och ta en öl/cava - whatever med dig ska bli underbart!

From Barcelona with love / Tina