.

God natt. (Laleh - hide away) Skulle egentligen ha somnat för ett par timmar sedan, men efter att ha vridit och vänt på mig i 2 timmar idränkt av tankar och funderingar som jag inte kom på några svar till, så gav jag upp. Dags att skriva av sig och om det.. Jag vet inte riktigt vad vad det är med mig. Har på senaste tiden stängt in mig på ett sätt jag inte riktigt känner igen mig själv på. Jag har aldrig haft problem med att prata med folk. Jag är den som oftast och alltid avslöjar mest och mycket som jag inte ens ska öppna käften om. Sådan kan jag väl vara fortfarande, sant..
Men det är såå himla mycket som snurrar i min skalle som jag på senaste tid aldrig fått prata av mig om, någon som kan lyssna och bara lyssna på mig, som jag kan få snyfta min famn i och som kan krama om mig och ge mig ett råd. Jag saknar en nära vän som kan säga allt det där som bara en nära vän kan göra utan att jag ska ta illa upp. Som kan ge mig en smäll på käften utan att det gör ont, utan jag tar det som en mjuk smekning på kinden och tar vara på den minsta berörelsen jag får..Det är så mycket jag vill få svar på. Jag vet på ngt sätt långt inne att jag gör fel varje dag, men när jag försöker... eller dom gångerna jag försöker och känner att jag inte får ngt tillbaka, gör mig att jag ofta ger upp ett par dagar och skiter i vilket. Och på så sätt blir jag kall och stänger in mig, istället när jag faktiskt vill göra saken bättre. Vissa dagar gör det mig oxå så jävla förbannad så jag har en sådan lust att bara ställa mig och skrika ut all ilska jag har och har skrapat ihop lixom...slänga skiten rätt i ansiktet. Men hittills har jag bara sparat ihop allt skräp, försökt och svälja allt och låtsas som ingenting, vilket är precis det som är felet.. En annan sak jag ställer mig själv är  frågan: Kan man vara ledsen och känna sig olycklig även om man bör och förmestadels faktiskt känner sig rätt lycklig? Eller kanske fejkar jag allt för mig själv och försöker bara hitta annat och inte se, så som läget faktiskt är? Folk säger att man lär sig av misstag, själv känner jag att gör samma jävla misstag om och om igen. Jag hamnar alltid i samma håla och undrar varför jag aldrig lär mig. Varje gång har jag även inlett och sagt till mig själv att inte göra om samma misstag, men jag fattar inte vad det är jag missar, för nu står man där likt förbaskat ännu en gång? Kanske jag faktikst är sådan här som person, det kanske är så jag har blivit? Kan man förändras till en person med en personlighet som man faktiskt inte tycker om..? Åh,va jag inte tycker om den person jag blivit. Egoistisk, ensam... men varför och hur? Fan, jag som var en jävel på vänner, kärlek och sånt.. Nu är jag den där fega jävlen som inte har egna ben att stå på.. Igen.

(faan, ska jag publicera detta...?

From Barcelona with love/ T