.

Hej i svett-värmen!

Sitter i vardagsrummet och lökar just nu och väntar på att klockan ska bli senare. Jag ska träffa min karl lite senare idag och jag hoppas på att vi lagar till en ordentligt god middag och slaggar framför tv'n resten av kvällen.

Men fram tills dess har jag quality-time med mig själv. Mixade ner lite houngsmelon och kiwi tillsammans med citron sorét och det blev både en god och nyttig fruktkick och nu sitter jag här framför datorn igen.

I söndags ringde man ifrån skolan jag är intresserad av att studera på och informerade mig om nya kursstarter. Jag är jätteintresserad av att börja plugga nu, men jag ska skjuta upp detta till januari nästa år, då jag kommit hem ifrån Thailand och när julen har passerat. Men eftersom att jag behöver anmäla mig och att faktsikt bli antagen till kursen har jag bett om att få gå på intervju innan jag åker till Thailand, trots att det inte finns någon fast kurs-start nästa år än. På så sätt slipper jag tänka på det efter Thailand, utan har då bara CSN-papper att lösa.
Så just nu sitter jag och skriver ner en massa frågor och funderingar om kursen som jag vill veta.

Dom har flyttat till nya lokaler och skolan ligger inte mer än 10 min gångavstånd, vilket är perfekt för mig. Inget fan av att behöva gå upp för tidigt bara för att man ska pendla med buss och metro och grejer.

Ah, alltför många dagar spyr jag bokstavligt talat ibland på det arbete jag har just nu. Jag förstår krav och jag förstår att det finns regler, gränser och mål man ska följa, men enligt mig och säkerligen många andra är dom inte rimliga alls. För att lyckas med det ena, måste jag misslyckas med det andra osv och jag vet att jag abslout inte är ensam om detta... Regler ändras titt som tätt och själv förstår jag inte hur andra tex lyckas bli coacher?

Jag kan väl oxå gå runt en hel dag och göra inget mer än att prata med mina medarbetare, klappa på ryggen och ställa iordning alla tidningar och böcker på hyllan... eller? Att man sist men inte minst anställer människor som kommer hit för att festa sig redlöst, snorta och röka både det ena och det andra i konstant 3 månader för att sedan åka hem till Sverige igen, förstår jag själv att dom ger blanka fan i sitt arbete. Kan vara värt att tänka på, men detta gäller ju givetvis inte alla, som ni förstår.
Som sagt, det går inte alltid att vara på topp. Jag är bara människa och inte någon jäkla mirakel-robot.

I september börjar jag jobba på Club Solo på helgerna igen efter ett par veckors semester denna sommaren. Det blir återigen bara en ledig dag i veckan, men det ska nog bli rätt skönt även att jag vet att jag kommer klaga sen... 
Jag behöver pengarna och jag är fortfarande trött på att festa, så det lär passa mig perfekt. Club Solo har även en ny nattklubb på gång som öppnar i september och heter Soma, vilket för min del betyder dubbelt jobb och dubbelt betalt. :) Club Soma, eller Tiffanys som det hette tidigare är en riktigt fin nattklubb som bara ligger ett par kvarter ifrån Club Solo idag.

Njepp, nu ska jag nog ta en siesta mina vänner. Det är alldeles för varmt!




Varma strandbilder i solnedgången i Cunit i helgen..

From Barcelona with love // Thai