.

Det är endel som frågat hur det är mellan mig och Alvaro. Jaa, hur är det egentligen? 

8/10 delar av mitt liv är fortfarande kvar i kartonger i Barcelona och skickas förhoppningsvis till sverige nästa vecka någon gång. Det skickas gratis, men det skickas till Göteborg, så jag måste åka dit och hämta allt.
Alvaros farbror jobbar på ett transportföretag och skickar det åt mig. Det kunde jag väl minst begärt av honom, men jag är tacksam över att han ställer upp för han kunde lika gärna skita i det.
Jag och Alvaro pratar, men bara om saker vi behöver prata om.. Frågar inte hur vi mår, Hur saker och ting går, Eller om vi träffar andra? Från min sida är vi givetvis vänner, men det kommer nog ta sin tid innan vi bokstavligt talat kan vara vänner. Jag har inte gjort honom något och han har inte gjort mig något (vad jag vet) men man kan ju lixom inte bara vända på steken och bara; "Men tjeeeena kompis, läget?? (och slänga en hand på axeln)..
Det får ta den tid det behöver och jag har inte heller bråttom. Han har sitt liv nu och jag har just påbörjat ett nytt hemma i sverige. Ibland måste jag erkänna att jag undrar vad han gör, men samtidigt vill jag inte heller veta för jag vet att han inte had gone bananas om han visste vad jag sysslade med... så att säga.

Däremot en dag som denna så saknar jag Barcelona något så grymt! Jag satt i busskuren innan idag och väntade på bussen. Lyssnade på lite elektro house från 2009 och fick flashbacks på medelhavs livet. Det gjorde lite ont ärligt talat... Vilket depp jag fick då.
Jag hade hellre illrat runt i Barcelona stad i 30 graders hetta än och sitta i en jävla busskur i Nyköping en dag som denna. Sedan jag flyttade söderut har jag lixom fått ett begär av att inte leva och bo i sverige. Visst, det är tryggt, man vet hur saker och ting fungerar och bla bla bla... Men jag saknar Barcelona, jag saknar värme och den jobbiga luften. Jag saknar mojitos och jag saknar Bershka (en klädbutik). Jag saknar valet av nattklubbar, jag saknar stranden. Jag saknar dom bohemiska människorna, jag saknar att prata spanska!

Jag gillade det där med att inte riktigt ha koll på allt när man befinner sig utomlands. Istället för att ta semester och vara ledig för att åka på semester, vill jag hellre att hela mitt liv ska vara som en lång semester.. Det är ju betydligt bättre. Att ta ett morgondopp i havet behöver inte vara på semestern, det kan ingå i vardagen och det är det jag strävar efter. Att ha min semester inkluderad i vardagen.. Låter ju helt fantastiskt eller hur?

Och med mina fjuttiga 3 år utomlands VET jag att det går, det är ju bara ett helvete att luska ut HUR ? Jag ska nog försöka ska ni se. Ah, det kommer nog gå bra.. Jag åker till Barna på lördag, så jag får mig iallafall en liten drog-dos av medelhavslivet åtminstone...


Mitt öga. Mitt ljusbruna öga.

Och om vi går tillbaka till kärlek och allt vad det där heter. Jag måste säga att jag är sucker for love och det är nog inte många månader av mitt lilla liv jag faktiskt har varit singel och känt på att vara riktigt ensam. Nää, det är det fan inte... Jag älskar kärlek och jag vet att när jag älskar någon så älskar jag till 100 %
Men jag är lite chockerad över att jag inte är ledsen som jag bör vara, men samtidigt är det skönt... Varför ska man behöva lida om man inte vill eller behöver? Hur länge är regeln över att komma över någon..? Finns det någon gräns för när man får börja träffa nya partners?

Jag nämner inga namn, men en bekant/vän/bästa vän/en kompis till en kompis bröt upp med sin karl för ett tag sedan och hon har börjat dejta en kille "redan". Hon mår bra av det och det är ju helt fantastiskt eller hur?!?!
Men varför är det något innerst inne som säger att det är lite tabu och träffa en ny partner kort tid efter att man bruitit upp med sitt ex.  Man måste ge det lite tid till att komma över och bla bla bla...
Om jag inte behöver tid för att komma över någon så ska jag väl inte behöva och sitta och "vänta" ut den tiden heller? Eller...? Det är lite farligt att säga så, men som singel har jag inga gränser, eller rättare sagt jag kan nog inte sätta gränser som singel. Jag gör vad jag vill, när jag vill, med vem jag vill och hur jag vill... typ.

Jag vill dock påpeka att jag själv inte har träffat någon ny. Just nu så småspyr jag lite på den här pojkväns grejen... och det hoppas jag att det ligger på is ett tag.

MEN vem har sagt att man behöver pojkvän för att ligga? :P

Nähe, tvn nästa kanske?

Puss hej // Thai